Kriget har inget kvinnligt ansikte

Titel: Kriget har inget kvinnligt ansikte
Författare: Svetlana Aleksijevitj
Översättare: Kajsa Öberg Lindsten
Bokförlag: Eratz
Format: Inbunden
Utgiven: 2015
Antal sidor: 447

Nu har jag äntligen läst Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj. Det är en av tre böcker av denna Nobelpristagare i Litteratur som jag haft stående i min bokhylla ett tag.

Bokens första mening: "När i historien dyker kvinnor upp för första gången i en armé?"

Så här står det om bokens handling: "De var piloter, stridsvagnsförare, spanare och prickskyttar kvinnorna som stred i Röda armén, sida vid sida med männen. De var också sjukvårdarna som bar de sårade ut ur stridszonen. Men till skillnad från männen betraktades de efter kriget inte som hjältar, utan bemöttes med misstänksamhet och inte sällan med förakt. Så de teg. Tills journalisten och författaren Svetlana Aleksijevitj fyrtio år senare började söka upp dem på fabrikerna och i hemmen och bad dem berätta sin historia. Den flerfaldigt prisbelönta boken bygger på hundratals djup­intervjuer och ingår i författarens stora livsverk »Utopins ­röster«, ett unikt försök att beskriva den sovjetiska erfarenheten utifrån den lilla människans perspektiv."

Hur var boken: Det här var en oerhört intressant bok med intervjuer med massor av äldre ryska kvinnor som deltagit i krig som unga. Väldigt gripande och ibland hemska skildringar och intressant att se kriget sett från kvinnors ögon. Dock kändes boken något lång. Men klart läsvärd.

Betyg: 4 / 5