Titel: Kriget har inget kvinnligt ansikte
Författare: Svetlana Aleksijevitj
Översättare: Kajsa Öberg Lindsten
Bokförlag: Eratz
Format: Inbunden
Utgiven: 2015
Antal sidor: 447
Nu har jag äntligen läst Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj. Det är en av tre böcker av denna Nobelpristagare i Litteratur som jag haft stående i min bokhylla ett tag.
Bokens första mening: "När i historien dyker kvinnor upp för första gången i en armé?"
Så här står det om bokens handling: "De var piloter, stridsvagnsförare, spanare och prickskyttar kvinnorna
som stred i Röda armén, sida vid sida med männen. De var också
sjukvårdarna som bar de sårade ut ur stridszonen. Men till skillnad från
männen betraktades de efter kriget inte som hjältar, utan bemöttes med
misstänksamhet och inte sällan med förakt. Så de teg. Tills journalisten
och författaren Svetlana Aleksijevitj fyrtio år senare började söka upp
dem på fabrikerna och i hemmen och bad dem berätta sin historia. Den
flerfaldigt prisbelönta boken bygger på hundratals djupintervjuer och
ingår i författarens stora livsverk »Utopins röster«, ett unikt försök
att beskriva den sovjetiska erfarenheten utifrån den lilla människans
perspektiv."
Hur var boken: Det här var en oerhört intressant bok med intervjuer med massor av äldre ryska kvinnor som deltagit i krig som unga. Väldigt gripande och ibland hemska skildringar och intressant att se kriget sett från kvinnors ögon. Dock kändes boken något lång. Men klart läsvärd.
Betyg: 4 / 5
Ska läsa den här någon gång, men känner humöret måste vara rätt för att orka plocka upp den med sitt tunga ämne.
SvaraRadera