Livets outgrundliga mysterier

Titel: Livets outgrundliga mysterier
Författare: Benjamin Alire Sàenz
Bokförlag: Gilla Böcker
Format: Danskt band
Tryckt: 2015
Antal sidor: 334
Finns bl.a. att köpa hos: Adlibris | Bokus | CDON
Vill tacka Gilla Böcker för denna fina bok!

Livets outgrundliga mysterier, eller Aristotle och Dante Discovers the Secrets of the Universe som den heter i original har jag hört så många fina ord om. Jag har varit sugen på att läsa den sedan jag första gången hörde talas om den på Youtube. Författaren heter Benjamin Alire Sàenz, han är en amerikansk författare som är född i New Mexico 1954. Han har skrivit barnböcker, romaner och poesi.

Livets outgrundliga mysterier handlar om 15-åriga Aristotle som kommer från en kärleksfull om än lite komplicerad familj med en bror som sitter i fängelse och en pappa som har hemska minnen från Vietnam-kriget. När boken börjar så är det sommaren 1987. Det är den sommaren när Aristotle träffar en jämnårig pojke som heter Dante som lär honom simma.

Hela boken är så otroligt fin. Den speglar det där med kärlek och vänskap på ett fantastiskt sätt. Den speglar också hur det är att vara en pojke som är på väg att bli man, om allt tonårsrelaterat som pojkarna funderar på, hur det är att kyssa någon eller hur man vet vem man skall älska., varför den egna kroppen förändras, hur det är att bli full och att få ta körkort och köra bil. Aristotle är den mer grubblande och tystlåtna av dem och Dante är å andra sidan otroligt känslig och gråter lätt. Jag tycker att berättelsen visar att det inte bara är unga flickor som grubblar på livet i den här åldern.

Gillar att storyn svänger. Författaren lägger in lite oväntade händelser som gör det hela lite mer spännande. Men den där otroligt fina känslan försvinner aldrig utan består boken igenom. Tycker så bra om Aristotle som berättarröst, och tycker definitivt att man lär känna karaktärerna ordentligt. Det här är absolut en berättelse som är värd att läsa. Gillar den otroligt mycket.

Baksidestext: 
Det var inte synd om mig. De är möjligt att alla inte älskar mig, men jag var heller inte typen som alla avskydde.
   Jag var bra på att slåss. Så folk lämnade mig i fred.
   Jag var mest osynlig. Jag tror jag gillade det.
   Och sedan kom Dante.

Hemma hos Aristotle är det ingen som pratar om någonting. Varken om storebrodern i fängelse eller om pappans upplevelser i kriget. Aristotle pratar inte heller. Inte förrän han träffar Dante vid den lokala poolen en varm sommardag. Dante som läser dikter, målar tavlor, gråter över döda fåglar och vägrar att ha på sig skor. Som vet hur man pratar om känslor istället för att stänga in dem tills de hotar att kväva en. Tillsammans utforskar Aristotle och Dante livets outgrundliga mysterier - vad det innebär att bli vuxen, hur man lär sig att leva med in familjs brister och hur man vet vem man är, och vem man egentligen älskar. 


Betyg: 5 / 5