Granatkastaren

Titel: Granatkastaren
Författare: Mo Yan
Översättare: Britta Kinnemark
Bokförlag: Tranan
Format: E-bok
Utgiven: 2016
Antal sidor(fysisk bok): 513
Finns att köpa i olika format hos: Adlibris | Bokus | CDON

Nu har jag äntligen läst en bok till av kinesiske författaren och Nobelpristagaren Mo Yan. Denna gång är det Granatkastaren, en bok som gavs ut på svenska 2016.

Denna berättelse handlar om en ung man som vill bli munk. Han befinner sig i ett gammalt fallfärdigt kloster, där han berättar sin livs historia för en äldre munk. Samtidigt pågår massor med mer eller mindre underliga aktiviteter i och utanför klostret. Dessa får vi läsa om i kursiv text. En granatkastare figurerar i mannens berättelse och denna granatkastare och dess 41 granater kommer att användas på något vis.

Så här beskrivs handlingen: 

"I ett tempel på den kinesiska landsbygden berättar en ung man vid namn Luo Xiaotong sitt livs historia för en väl­sinnad munk. Det är en berättelse om fattigdom, fördärv, våld och död som alltjämt rymmer såväl kärlek som för­trös­tan. Luo Xiaotong berättar med sagolika utsvävningar om hur fadern övergav dem och hur modern i sin spariver ­nekade honom att äta kött, trots att de bodde i en slaktarby. Som pojke fantiserar han om knapriga grisöron, grytor med hundben, kokta grishuvuden, åsnekött inlindat i lotusblad och all slags animalisk föda. Men en rad dramatiska händelser får honom att överge sin köttlängtan och söka sig till ett spartanskt liv som munk."

Som i Mo Yans övriga böcker så utspelas även denna i en by på den kinesiska landsbygden, och även denna bok beskriver den fattiga befolkningen och deras liv. I den här berättelsen fokuseras det på hur svårt det är att lyckas ha mat på bordet. Framför allt berättas det om den unge Lous Xiaotong och han enorma längtan och aptit på kött av olika slag. Det är så mycket kött, maträtter gjorda på kött, slakt och allt som har med kött att göra genom berättelsen så det är nästan så att jag inte vill höra talas om kött mer i mitt liv efter detta 😃 

Men trots allt kött så imponeras jag än en gång av författarens språk. Han berättar så otroligt bra. Han är så bra på att beskriva smaker, lukter och känslor och då är det inte bara sådant som är fint, positivt och angenämt, utan även sådant som är groteskt och äckligt. Han förskönar inte, och det är hans rättframma berättande som jag gillar så mycket och som gör att jag förstår varför han fick Nobelpriset.


Betyg: 4 / 5

Läst i Jordenruntläsning 2017