De som följt mig genom åren på mina hemsidor eller bloggar har säkert inte kunnat undvika att märka att jag är en jättestor fan av Rolling Stones. Så att få hem den alldeles färska biografin om deras karismatiske sångare Mick Jagger som resensionsex. var helt suveränt. Tack så hemskt mycket Bokfölaget Forum för detta!
Boken är i mjukband och jag kan ju säga att jag verkligen gillar omslaget. Snygga bilder både på fram- och baksida(se ovan). Handlingen i boken tilltalade mig också oerhört mycket. Författaren har nog inte missat något som man som Stones-fan och musikälskare vill veta. Boken är skriven med ett språkbruk som gör att trots den stora mängden fakta, blir den inte för en sekund tråkig. Boken lockade till många härliga skratt och musikminnen. Ja som sagt, detta var definitivt en guldbok för musikälskare och gillar man Stones så älskar man med säkerhet boken. Rekommenderar den varmt!!
Philip Norman som skrivit boken är en journalist och författare som gjorde sin första intervju med Mick Jagger redan 1965. Han har sedan följt honom och gruppen genom åren.
Philip Norman som skrivit boken är en journalist och författare som gjorde sin första intervju med Mick Jagger redan 1965. Han har sedan följt honom och gruppen genom åren.
Boken börjar med att Mick Jagger gör entrè och briljerar när han delar ut en statyett på Baftas årliga filmgala. Sedan får vi i boken följa honom från barnsben fram till nu när han på ålderns höst kan se tillbaka på 50 fantastiska år på toppen som rockidol. Efter att ha läst boken känns det som om man gjort en trevlig resa genom 50 år av musikhistoria. Här nämns låtar och artister på löpande band både äldre och nyare. Massor av gamla godingar som man känner igen och har lyssnat på genom åren. Det sparas inte heller på snaskigheterna, utan man bjuds på både flickvänner, fruar, barn, droger, fängelsedomar, osämja och mycket mer. När man läst igenom berättelsen förvånas man över hur dessa numera äldre herrar har orkat genom åren och fortfarande orkar. Det är ett oerhört tufft liv dom levt. Sedan undrar man också över hur många personer i herr Jaggers omgivning stått ut utan att sparka honom där bak. Som sagt en stormande berättelse som jag fullständigt älskade varenda ord av!
Nedan följer ett par korta utdrag i boken. Det första är när bokens författare talar om hur tokiga alla kvinnor var i Mick Jagger. På en middag utspelas detta:
"När jag just börjat skriva den här boken var jag på en middag och nämnde vad den handlade om för min bordsdam,som verkade vara en smått förnäm och behärskad kvinna i medelåldern.Hennes reaktion var att återskapa scenen i När Harry möter Sally där Meg Ryan fejkar en orgasm på en smockfull restaurang.- Mick Jagger? Ååh....ja! Ja, JA, Ja! "
Nästa utdrag är från när bandet börjat spela ihop, ja i alla fall alla utom Charlie Watts. Killarna flyttar in i en sunkig lya för att slippa åka så långt till sina spelningar:
"Stället var snuskigt redan innan de flyttade in, men när de väl kommit dit dröjde det inte länge innan det eskalerade till en sanitär misär av episka mått - som omedvetet återskapades i filmklassikern Withnail och jag. Sängarna bäddades aldrig, diskhon var full av smutsig disk och tomma mjölkflaskor med ett lager torkat mögel. Taket var nedklottrat och svart av cigarettrök och fönstren så igengrodda med smuts att de som kom på besök trodde att de hade tjocka gardiner som alltid var fördragna. Och när de fick en extra rumskompis i form av tryckaren James Phelge, så vann han de andras gunst genom att spotta snorloskor uppåt väggarna. På så vis bildades groteska mönster som fick duga i stället för tapeter."
