I veckans topp lista hos Johannas Deckarhörna så skall vi lista fem böcker som varit för långa. Med för långa så kan man tänka sig böcker som känns väldigt långa och aldrig tycks ta slut.
Det här var svårt. Jag har absolut inte något emot riktiga tegelstenar och har läst många sådana som jag älskar, men hittade några som jag kommer ihåg att jag kämpade med.
1. En ond liten handling av Elizabeth George. Gillar verkligen författarinnans böcker om Lynley och Havers, men i denna boken kände jag att hon drog ut på handlingen i det oändliga och den kändes jobbig att läsa till slut.
2. Det enda rätta av Charlotte Rogan. Boken är på 541 sidor, men jag tyckte att de kändes längre eftersom det bara var delar av boken som jag gillade.
3. Brott och straff av Fjodor Dostojevskij är en riktigt bra klassiker, men det långsamma tempot gör att den känns evighetslång.
4. Främlingen av Diana Gabaldon. Hade sett fram emot att påbörja denna bokserie, men boken kändes så lång och seg så jag orkade faktiskt inte ens läsa färdigt den.
5. Ytterligare en bok som jag inte läste till slutet var Sista riket av Brandon Sanderson. Boken lyckades inte engagera mig och den kändes bara lång och tråkig.
Gabaldons serie orkade jag läsa några av de första böckerna, sen ledsnade jag.
SvaraRaderaJag läste Främlingen och blev så glad när jag såg att det skulle komma en teveserie. När teveserien visade sig vara bättre gick jag över till den istället. Övriga har jag inte läst, men vill läsa Brott och Straff någon gång.
SvaraRaderaDet enda rätta kändes verkligen för lång. Elizabeth Georges blcker har en bli-längre-och-längre tendens men de är ändå bra. Få se hur den nya är! Brott och straff läste jag om eller rättare sagt lyssnade på för några år sen, tyckte mycket om den och suverän uppläsning av Per Myrberg gjorde sitt till. Tror inte att jag upplevde den som för lång då men den är tjock. ;)
SvaraRaderaFrämlingen är med på min lista också, alla de böckerna i den serien är långa.
SvaraRaderaBrott och straff av Fjodor Dostojevskij var faktiskt inte för lång för mig när jag var 16 år... men i ryska böcker är det så mycket folk, alla ha minst tre namn, smeknamn...
SvaraRaderaBrott och straff läste jag i gymnasiet och jag mer eller mindre plågade mig igenom början på den. Sedan började jag gilla :) Jag har funderingar på att läsa om den, men jag tror inte att jag orkar än.
SvaraRaderaBrott och straff tyckte jag var spännande när jag läste den. Jag har inte upplevt Elisabeth Georges böcker som för långa. Men jag harinte läst de senare och de har visst blivit längre och längre.
SvaraRaderaBrott och straff läste jag som ambitiös tonåring. Men det var så länge sen att jag inte riktigt kan uttala mig om den mer, annat än att jag nog skulle tveka mera nu för att börja läsa den.
SvaraRadera